Vårtal 2003

Ur led är tiden!

Våren, våren! Vad vore livet utan våren, och vad vore våren utan livet som nu spritter bland blad och stenar och trädgårdsland?

Vem vinner? Gräset eller ogräset? Kampen är hård och det står än så länge ett ett i halvlek.

Att utropa våren är som att ställa sig upp på en födelsdagsfest och ropa hurra! Alla vill vara med och vill fira, ingen sitter surt kvar och stönar: jag gillar inte våren – tacka vet jag två plusgrader, regn och snålblåst i november.

Valborgsmässoaftonen är en självklar högtid att fira i vårt land, men det är faktiskt fler vintertrötta människor som upptäckt naturens skiftningar och därmed funnit anledning att göra saker och ting lite festligare.

Svensken är nämligen inte ensam om att samlas för att jaga iväg det mörka och trista kallat vintern och hälsa det ljusa och friska – kallat våren.

Man kan se två tydliga linjer på valborgsmässoaftonen. De som förstått att fira den som man ska, det vill säga som vi här i Höja – och de som missuppfattat allt beslutat sig för att fira någonting helt annat.

Norrmännen, som envist hävdar att de är fria från yttre påverkan i form av europeiska unionen eller klagoröster om mördade sälungar, har inte lyckats komma på något eget sätt att fira. Faktum är att hade vi förflyttat vårt firande till foten av Hardangervidda, med brasa och allt, så skulle snart en norrman ställt sig bredvid Anders Södertun och bjudit på Löijtens akvavit. Han hade helt enkelt trott att han var hemma – ja alltså norrmanen. Norges firande är med andra ord ingenting mindre en oförfalskad kopia av vårt firande – ja kanske inte just vårt i Höja men i alla fall.

Islänningarna som är ett härdat släkte, firar givetvis också våren eller rättare sagt sommaren. För där heter det ”sommarens första dag”. Sedan slutet av 1600 talet passar man då på att ge varandra sommarpresenter, riktigt vad dessa innehåller är oklart, kanske sololja och en ny badboll. Hursomhelst garderar man sig mot alla pessimister genom att talesätt konstatera att det är ett gott tecken om sommaren och vinter fryser ihop denna kväll genom lite rejäl nattfrost. Någon vår talar man inte om på Island, vart den tagit vägen är oklart, det kanske helt enkelt så att man ännu inte är uppfunnit ett isländskt ord för vår!

I Finland slår man ihop diverse festligheter, Här är det lite arbetarnas dag, lite vårkänslor, lite studentsång lite karneval på gatorna i städerna Allt under en skojighet som kallas på det lokala språket kallas Vappu. Det verkar som de tycker att det är lika bra att ta allt på en gång så är det gjort. Kläm in midsommarstången, jultomten och några påskägg så har vi klarat av högtidligheterna och kan ägna oss åt väsenligare saker. Som att bygga mobiltelefoner.

Enligt uppslagsboken är Vappu en riktigt hemmagjord finsk fest som helt präglas av den finska entusiasmen för att dricka.Och då pratar vi inte hallonsaft.

Med ett skutt över till andra sidan jorden hamnar vi med munskydd i Kina där trädplanteringsdagen firas – med understöd av det kommunistiska partet. Det är en kampanj på våren för att göra landet grönare. Det är ju ett stort land så det går åt många träd varje år men de har ju å andra sidan stora skogar som man kan ta av.

Av med munskydden och till Japan där man firar den romantiska högtiden: Körsbärsträden blommar. En högtid som långsamt förflyttar sig över landet allt eftersom träden brister ut i underbar rosa färgprakt. Med blomningen följer också japaner som bär picknickkorgar, slår sig ner vid trädens fot, brer ut filtarna, plockar fram den goda maten och drycken .- samt en 200 watts kariokeanläggning.